Att våga prata om döden
Vi som arbetar i vården måste hitta naturliga sätt att prata om döden. Både den boende och de anhöriga kan behöva få förbereda sig på ett avsked, att livet närmar sig ett slutskede. Ska verksamheten ringa på natten, vem ska kontaktas i första hand och finns det några särskilda önskemål är exempel på frågor som behöver tas upp. Många bär också på egen sorg och kan behöva få utrymme att sörja en saknad livskamrat.
Samtal om döden
Döden är en oundviklig och naturlig del av livet. Ändå är det ett ämne som ofta undviks och inte diskuteras öppet i samhället. Många tycker att det är obekvämt eller till och med skrämmande att prata om döden, men det är faktiskt viktigt att samtala om detta ämne av flera anledningar. För att skapa ett bra samtal om döden krävs taktkänsla samt att man hittar naturliga vägar att föra samtalet.
Inflyttningssamtalet
Det första samtalet vid inflyttning är ett utmärkt och viktigt tillfälle att skapa en grund för de svåra samtal som ska komma. Bara det att flytta in på ett äldreboende är i sig ett tecken på att kroppens åldrande börjar tillta. För den enskilde och den närstående så kan själva flytten i sig vara en dramatisk förändring. Det kan vara en utgångspunkt för att påbörja samtalet vad som är viktigt för den enskilde och den närstående. En ingång i det hela är samtalet om vem som ska kontaktas vid försämring. Här behöver vården också veta om det går bra att ringa nattetid.
För att kunna föra svåra samtal på ett bra sätt är det viktigt att det finns en bärande relation. På ett äldreboende har läkaren ofta begränsad tid att lära känna alla boende. Sjuksköterskan och övriga medarbetare har därför här en viktig roll att bidra till ett bra samtalsklimat.
Under det första samtalet har närstående också möjlighet att lämna information om vanor och behov, sådant som är värdefullt för personalen på boendet att känna till för att kunna ge en fortsatt god vård och omsorg. Även frågor om när och hur de närstående vill bli kontaktade t.ex. nattetid vid försämring, är viktiga att ta upp då.
Att bearbeta vår rädsla inför döden
Att våga prata om döden kan också hjälpa oss att bearbeta vår rädsla inför döden. Många av oss går runt med en underliggande rädsla för det okända och vad som händer efter att vi lämnar detta jordeliv. Genom samtal kan vi lindra rädsla och oro.
Samtalen om döden hjälper oss att förbereda oss mentalt och praktiskt inför döden, vår egen eller för någon vi känner. Genom att ha samtal om hur vi vill ha det när det gäller sjukvård i livets slutskede, begravning och vad vi vill ska hända med vår egendom efter vår bortgång kan vi försäkra oss om att våra önskemål respekteras när tiden kommer.
Dessutom kan det underlätta för dem som är kvar att sörja och hantera förlusten av en nära och kär person. Genom att dela minnen av den avlidne kan man hjälpa till att skapa en trygg miljö för sörjande och ge dem möjlighet att bearbeta sin sorg tillsammans med andra.
Att ta vara på det liv som är kvar
Samtal om döden ger också möjlighet att reflektera över vad som verkligen är viktigt i livet och vad som ger det mening. Det kan vara en påminnelse om att vår tid på jorden är begränsad och att vi bör fokusera på att leva fullt ut och uppskatta det som verkligen betyder något för oss.
Det kan också finnas minnen av händelser som är värda att prata om för att räta ut frågetecken, försonas med det liv som varit. Många har minnen av händelser som inte är så angenäma och som det kan vara värt att bearbeta.
Slutligen är det viktigt att samtala om döden för att främja en mer medveten och förberedd inställning till livet. Genom att erkänna och acceptera att döden är en naturlig del av processen kan vi dra nytta av en djupare förståelse för livets gång.
Brytpunktssamtal
Att inte våga samtala om en förestående död kan också innebära att vi förvägrar de boende och deras närstående att ta vara på den tid som är kvar på bästa sätt.
När en boende befinner sig i livets slutskede har hen rätt att tillsammans med anhöriga och vårdpersonal planera för den sista tiden – ett så kallat brytpunktssamtal. Men formerna och tiden för sådana samtal skiljer sig ofta åt mellan olika boenden och sjukhus. Då ges den enskilde och närstående möjlighet att prata om och planera för vården den sista tiden. En bra planering innebär att den döende kan få dö i frid med bra symtomlindring och utan onödiga sjukhusresor eller andra missriktade medicinska insatser.
När närstående inte involveras i vården är det inte säkert att de förstått att livets slutskede närmar sig. Det är då lätt att det kommer krav på livsförlängande åtgärder som egentligen inte är till gagn för de gamle. Har man i god tid haft en dialog om att sväljsvårigheter är ett vanligt symtom för personer som är i slutet av ett demensförlopp kanske det går att undvika krav på att sätta sond för att förlänga livet med några veckor.
Att föra ett brytpunktssamtal
Det är alltid svårt att förutse hur lång tid någon har kvar att leva. Däremot vet vi att många när de flyttar in på ett äldreboende har såväl stora omvårdnadsbehov som medicinska behov. Det är därför av vikt att lägga tid på det första samtalet.
Några tips inför samtalet
- För det första är det viktigt att vara förberedd. Innan du inleder samtalet, ta tid för att reflektera och förbereda dig mentalt. Tänk på vad du vill säga och vilken typ av stöd som kan vara mest hjälpsamt för den person som ska få informationen. Var också beredd på att lyssna på den andre och vara flexibel i din kommunikation.
- För att underlätta samtalet är det bra att ha vara fler i rummet. Ofta är det läkaren som för samtalet, men sjuksköterska som känner den boende närmare kan bidra med att anpassa informationen till den boende och närstående. En närstående som kan vara med och stötta kan vara en stor trygghet. De kan också hjälpa den boende att ställa frågor, ta anteckningar och ge emotionellt stöd. Att göra närstående delaktiga kan också bidra till att underlätta vården i livets slutskede.
- När själva samtalet inleds är det viktigt att vara tydlig och rak på sak. Använd enkel och tydlig kommunikation och undvik att använda medicinsk jargong eller andra ord som kan vara förvirrande. Se till att vara ärlig och öppen, men var också medveten om personens känslomässiga tillstånd och anpassa informationen efter det.
- Var inte rädd för tystnaden. I dessa samtal kan det finnas ögonblick av tystnad när orden inte räcker till för att uttrycka de känslor och tankar som är närvarande. Det är viktigt att inte fylla tystnaden med meningslösa ord eller oönskade kommentarer. Ibland är det bästa man kan göra att bara hålla om varandra och finnas där som en stödjande närvaro.
- Ge personen möjlighet att prata om sina tankar, känslor och rädslor. Försök att vara empatisk och verkligen lyssna på vad de har att säga. Man kan också erbjuda möjligheten till att träffa en psykolog eller terapeut som specialiserar sig på sorg och förlust, för att få ytterligare professionellt stöd.
- Kommunikationen bör dock inte stanna vid det första samtalet. Fortsätt att hålla kontakten och följ upp löpande för att se hur personen mår och hur det går att hantera situationen. Erbjud ditt stöd och försök att vara närvarande i den mån som den andra personen önskar och behöver.
Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att samtal om en förestående död är svåra och ömtåliga. Ge dig själv och den andra personen tid och utrymme för att bearbeta och förstå situationen. Var öppen för känslor och reaktioner, och var beredd på att det kan ta tid att acceptera och hantera allt som kommer med det. Med rätt stöd och kommunikation kan dessa samtal hjälpa till att skapa en känsla av sammanhang och frid inför den kommande döden.
Tid att sörja
Många som bor på äldreboende har förlorat sin livspartner och kan ha svårt att ta sig till kyrkogården. Många äldreboenden har en plats där det finns plats för eftertanke och sorg. Särskilt för den som kan ha svårt att besöka kyrkogården.
Läs mer Dödsfall
Reflektionsfrågor - samtal om döden
Undersköterska och vårdbiträde:
- Vad gör ni för att skapa en god relation till de närstående?
- Finns en beredskap för samtal om existentiella frågor?
- Finns det någon plats för att andaktsfullt minnas någon som gått bort?
Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
- Har ni bra rutiner för att prata om livets sista tid med den boende och dess närstående?
- Finns det en förberedd vårdplan eller kan det förekomma att någon som är döende skickas in till akutsjukvården på tveksamma grunder?
- Har ni utbildningar för medarbetarna kring ”svåra samtal” och har personalen tillgång till handledning?
- Har ni någon plats på boendet som passar för eftertanke och sorg?
Boende och närstående
- Har medarbetare på äldreboendet pratat om livets sista tid?
- Pratar ni med varandra om hur ni vill ha det?
Det går att hitta bra material som stöd för brytpunktssamtal i palliativa registret och det finns bra utbildningsvideos att finna på nätet.
Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Kvalitet i äldreomsorgen
Aktuellt i media
- 2024-12-04 04:00 12 Personlig omvårdnad
- 2024-12-02 04:00 16 Sjukdom och död, 13 Hygien, 07 Riskhantering, 08 Förebyggande o lokaler
- 2024-11-27 04:00 16 Sjukdom och död, 17 Psykisk hälsa
- 2024-11-25 04:00 16 Sjukdom och död
- 2024-11-21 04:00 09 Mat och måltid, 12 Personlig omvårdnad
- 2024-11-15 05:28