En bekant berättade att hennes mamma hade varit så orolig första tiden på äldreboendet. Kontaktpersonen försökte lära känna henne och kom fram till att hennes oro ofta bottnade i att hon inte trodde att maten skulle räcka när hennes närstående kom hem. Personalen satte sig därför och gjorde inköpslistor, tillsammans med henne. När hon väl fått berätta vad som behövdes så blev hon lugn.

Man kan ha etiska perspektiv på att medarbetare låtsas att de ska gå och handla, men för denna kvinna medförde det att hon blev gladare och dagarna blev bättre.

Reminiscens – att väcka minnen

För att skapa välmående och väcka minnen kan fotografier av närstående och från skilda tillfällen vara bra, så också tillgång till musik och annat som den äldre tycker om. För många har sånger, melodier, musikstycken en speciell innebörd som kan väcka minnen till liv. Meningsfulla aktiviteter som den äldre själv väljer bidrar till en god hälsa och bromsar försämringar av minnet. Likaså kan saker och bilder från en svunnen tid sätta i gång tankeverksamheten.

Sång och musik kan få till och med de som slutat prata att helt plötsligt leva upp och sjunga med. Det kan till och med återföra en person till nuet för en stund. En väl grundad kontakt med närstående är ovärderlig i all vård av äldre. Naturligtvis under förutsättning de vill ha kontakt. Det förekommer att boende inte har någon släkt, men de kan ha en god vän eller någon annan person som betyder mycket, som kan fungera som ställföreträdare och involveras i vården. Engagerade och kunniga medarbetare kan ta hand om den kraft som finns i att arbeta med minnen. Syftet med reminiscens är inte träning utan att få igång lusten att kommunicera. Minnesboxar, föremål från förr och upprätthållande av traditioner kan också bidra till att väcka minnen och därmed vara en grund för samtal.

Levnadssberättelsen eller livsberättelsen

Det berättas om en man som mestadels gick omkring och muttrade. Personalen hade mycket svårt att nå fram och skapa kontakt med honom. I samband med ett helgdagsfirande verkade han dock blomma upp. Personalen dukade långbord och mannen blev engagerad i dukningen och såg på sina kläder att nu måste jag nog byta om. Han agerade sedan som en mycket god bordsvärd. Han skålade med alla och berättade historier och gav artiga komplimanger till damerna. Det framkom senare att han haft ledande befattningar och ofta stått värd för diverse fina middagar.

Varje människa har rätt att stå i centrum i sitt eget liv. Vi formas av det liv vi levt och de erfarenheter vi gjort genom livet. Livsberättelsen underlättar att lära känna en äldre människa när demenssjukdomen börjar göra avtryck i vardagen. Som vårdpersonal kan vi dra nytta av livsberättelsen som grund för samtal och för att lära känna människan som är beroende av vår omsorg. Det finns metoder, mallar och blanketter som stöd för medarbetare och närstående.

Närstående kan känna behovet av livsberättelsen intuitivt. De sätter upp bilder från det gemensamma livet vid sängen. Det hjälper personalen som vårdar att se den boende som en människa som levt ett aktivt liv och kan vara en grund för samtal.  En kartläggning av vad som intresserat den boende tidigare i livet ger en god grund. Intressen kan vara böcker, skogspromenader, vetenskapliga tidskrifter, dans eller något helt annat. Några har inte haft några allmänintressen utan ägnat sin fritid åt tevetittande. För någon är utseende med smink, hår och träning är det viktigaste i livet. Omålade naglar kan ta bort mycket av livsglädjen.   

Många av våra äldre kan berätta om sig själva, även de som drabbats av demenssjukdom. De kan uttrycka sin egen vilja, sin personlighet och berätta vad de tycker om. Genom att lyssna, kan medarbetare identifiera den boendes möjligheter och resurser. Livsberättelsen bör nedtecknas så snart som möjligt i samband med inflyttning. Allra bäst är om arbetet med att skapa livsberättelsen börjat redan innan behovet av äldreboende uppstått.

Varje människas berättelse är unik. Ingen annan har levt samma liv, haft samma upplevelser och intryck eller samma tankar och känslor, inför olika händelser i livet. Det räcker inte med att det står några korta rader om nära och kära och att ställa korta frågor. Gör inflyttningssamtalet till ett djupare samtal. Försök att få en utförlig bild av livet som barn och vuxen. Många kan berätta om skolan, kamrater, ensamhet, sorger och glädje om hantverk, om bilar, motorcyklar, musik, drömmar och önskningar. Närstående kan ofta bidra med mycket information.

Livsberättelsen kan ses som ett verktyg för oss som personal. Ett verktyg som hjälper oss att lära känna och bättre förstå en person genom dennes förflutna. Den ger oss kännedom om vad som är eller har varit betydelsefullt för den enskilde, även om delar av den inte längre är lika aktuella. Den hjälper oss att skapa oss en bättre bild av personen bakom sjukdomen som vi måste känna och förstå, för att kunna hjälpa. Därmed blir den en grund för den vård och omsorg som bedrivs.

Den nedtecknade livsberättelsen kan se olika ut och innehålla olika uppgifter. Grunden i en livsberättelse är dock att den handlar om väsentliga händelser och personer under olika perioder av livet, såsom barndomen, vuxenlivet och ålderdomen. Den tar även upp olika personliga egenskaper och vanor, både sådant som gett glädje och välbefinnande och händelser som skapat sorg och smärta. Livsberättelsen kan i efterhand kompletteras med fler händelser och gärna med daterade fotografier.

Genom att ha god kunskap om den demenssjukes personens livsberättelse, kan vi som personal bättre stödja och trösta när minnet sviker och vardagen inte längre fungerar. I ett professionellt bemötande handlar det om att kunna bekräfta de minnen personen upplever, i stället för att tillrättavisa och påpeka felaktigheter. Med en god kännedom om personen bakom sjukdomen, är det ofta möjligt att lyssna och prata om det som har varit, lotsa den demenssjuke personen rätt genom minnena. Genom att bygga relationer och lägga en grund för fortsatt samarbete med boende och närstående kan tillvaron bli riktigt bra för den boende.
För den som vill lära sig mer om livsberättelse rekommenderas www.bpsd.se/livsberattelsen.

Mall för levnadsberättelse

Många kommuner och vårdföreta har förslag på mallar för levnadsberättelser, livsberättelse eller som Demensförbundet kallar den "Min livshistoria" Det finns även företag som erbjuder digitala levnadsberättelser.

Reflektion - att väcka minnen med livsberättelser
Undersköterska och vårdbiträde:
• Använder ni er av den boendes livshistoria och minnen för att skapa kontakt och trivsel?
• Använder ni sång och musik för att få i gång samtal?
• Har ni utvecklat ett gemensamt arbetssätt med livsberättelsen?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
• Har ni en bra struktur där ni hjälps åt att fånga livsberättelsen?
• Finns det material för att arbeta med reminiscens?
• Hur knyter ni ihop livsberättelsen med inflyttningssamtal, medicinskt samtal med boende, närstående och läkare för att vården i hälsoplanen ska blir personcentrerad?

Boende och närstående:
• Har ni fått vara med och berätta er närståendes livsberättelse?
• Har medarbetarna visat intresse för vem din närstående varit i sitt tidigare

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Bättre vård varje dag