Susanne har skrivit boken ”Konsten att ta hand om ett dödsbo: spara, sälja, slänga, gråta”. Hon har också tillsammans med SVT gjort serien ”Allt går i arv” (finns att se på SVT-play) en serie om vad som händer med allt vi lämnar efter oss den dagen vi dör o hur vi kan förbereda oss bättre för att minska riskerna för konflikter inom familjen och därmed ger en inblick i hur viktigt det är att allt blir rätt.

Allt går i arv

När någon närstående dör så ska arvingarna ta hand om dödsboet. Det är massor av saker man måste göra trots att sorgen kanske tar all kraft. Att ta hand om ett dödsbo innebär en rad praktiska göromål. Susanne Lj Westergren har samlat det mesta man kan behöva fundera kring i den här boken. Tillsammans med en rad experter ger hon i boken, råd och tips om vad man kan behöva tänka på. Den lyfter också misstag man inte bör göra särskilt om dödsboet saknar pengar eller kanske till och med har skulder.

Förlaget Libris beskriver innehållet så här. ”Att ta hand om ett dödsbo handlar så mycket om livet. Hemmet som nu har blivit ett dödsbo, rymmer minnen efter en människas hela liv. Många saker du kommer att plocka med tillhör också delar av ditt liv, minnen som rör upp tankar och känslor du kanske glömt. Att ta hand om ett dödsbo kan ibland kännas som en resa, ofta med helt oväntade hållplatser men också med ett slutmål som faktiskt kan vara början på något nytt”.

Boken "Konsten att ta hand om ett dödsbo"

Utgångspunkten för Susannes bok är att hon själv som ensambarn fick ta hand om föräldrarnas dödsbo, en villa där de bott i 50 år och samlat på allt. Hon sökte då efter hjälp och vägledning, men tyckte inte hon fann något enkelt sätt att få svar på sina frågor. Hon fick några år senare även vara med att ta hand om ett dödsbo efter en faster och farbror. Boken växte fram ur hennes egna erfarenheter, men också genom att hon nyfiket ställde frågor kring hur man ska tänka kring föremål och minnen som finns i ett hem.

Det finns några fasta hållpunkter för att få hjälp i processen exempelvis att kontakta en begravningsbyrå för att få hjälp med det praktiska kring begravningen men kanske också med att upprätta en bouppteckning. Om det är ett dödsbo med stort innehåll eller många dödsbodelägare kan det också löna sig att anlita en värderingsman. Det kan ju finnas dyrgripar i dödsboet utan att någon förstår det riktiga värdet. Andra tillhörigheter kanske mer handlar om affektionsvärden. Bouppteckningen ska lämnas in inom fyra månader och Begravningslagen säger att den avlidne måste vara gravsatt eller kremerad (förbränd till aska) inom 30 dagar från dödsfallet. Skatteverket kan ge anstånd i särskilda fall.

För många så tar sorgeprocessen mycket ork och när det gäller arvsskiftet så gäller det att orka fastän man sörjer. För en del människor blir också arvsskiftet i sig en del av bearbetningsprocessen. Att gå igenom bohaget väcker ofta minnen som blir en del av bearbetningen. Alltför många upptäcker att det finns saker man borde ha talat om medan den döde fanns kvar i livet. Hur ville den döde ha sin begravning och finns det några andra önskemål. Ibland ställs människor, när allt hopp är ute, inför frågan om den närstående vill donera organ. Kanske finns det vapen som den döde ägt och som måste hanteras.

Finns det inga tillgångar så måste man som närstående vara försiktig, så man inte hamnar i att ur egen ficka betala för begravning, flyttstädning, dödsannons och annat som man kanske beställt utan att tänka sig för. Det kan även dyka upp för familjen okända arvingar, vilket kan bli en överraskning på gott och ont. Ibland kan inte arvingarna komma överens och då kan det vara nödvändigt att be tingsrätten tillsätta en boutredningsman. Lyckas inte heller denne att medla mellan arvingarna kan hela dödsboet komma att sättas i konkurs och säljas på auktion.

Så här såg Susannes egna to-do-lista ut när hon tog hand om sitt föräldrahem – efter att hon besökt begravningsbyrån:
• Husdjur. Det första jag fick göra var att hitta ett nytt hem till mammas hund Dolly. En av mina kusiner tog över henne. Har man inte möjlighet att ha husdjuret hemma hos sig själv tillfälligt, kan det bo på katt-eller hundpensionat medan man letar nytt hem.
• Posten. Brevlådan blir snabbt full. Första tiden bad jag grannarna ta in posten. Sedan eftersände jag posten till min egen adress, och satte upp en skylt med »Ingen reklam tack« på lådan. Tidningsprenumerationer sa jag upp.
• Värmen. Sänk värmen för att spara pengar.
• Inbrott. Jag satte timers på flera lampor i fönster och andra strategiska platser för att förebygga inbrott. Jag såg också till att grannarna la lite av sina sopor i mamma soptunna. Vissa sätter in larm i bostäder som står tomma.
• Hemtjänst. Jag hade meddelat hemtjänst när mamma blev inlagd på sjukhus, nu avslutade jag deras åtaganden och såg till att få tillbaka alla nycklar.
• Maten. Kylskåp, frys och matförråd behöver tömmas, sopor tas ut.
• Bilen. Mammas gamla bil ställdes av via Transportstyrelsen, men fick stå kvar på garageuppfarten.

Susannes FAKTARUTA - Låt det ta tid, ta hjälp och gör pauser
• Låt det ta tid: Räkna med att detta kommer ta mer tid än du någonsin kan tro. Så planera för det och låt dig inte frustreras. Jobba som om det vore ett projekt.
• Ta hjälp: Rådfråga experter och be om hjälp när känslorna tynger och det praktiska hotar att ta överhand.
• Gör pauser: Det finns en början, en mitt och ett slut i en dödsboavveckling. Så ta pauser och gör roliga och avkopplande saker däremellan. Det är inget hån mot den som gått bort utan hjälper dig att hålla dig hel genom hela processen. Det är du värd.

För den som vill veta mer tipsar Susanne om:
Jakob Ratz Edlers bok ”Hantera döden – en handbok” utgiven av Bonnier Fakta.
Kortleken ”Dö bra” som ger stöd för samtal kring vad som kan vara viktigt i livets slutskede. Framtagen av DöBra-programmet, Karolinska Institutet och Umeå Universitet.
Bra uppdaterad fakta finns även på  www.efterlevandeguiden.se, en sida som Pensionsmyndigheten sammanställt tillsammans med Skatteverket och Försäkringskassan,

Vårdpraktikans reflektioner
När jag frågar henne vad hon skulle vilja göra mer svarar hon att hon har några idéer kring vårt genetiska arv, barnrättsfrågan vid adoption och minoriteternas arv och traditioner. Jag tänker då att det finns mycket som vi ärver utan att vi tänker på det. Varje familj har sitt eget kulturarv och traditioner som också förs vidare över generationsgränserna. Vi för även med oss dialekter, ordstäv, släkthistorier och minnen.
• Vi måste bli bättre på att prata om döden medan vi lever. I det gamla bondesamhället fanns döden alltid närvarande. Idag är det många som aldrig sett en död människa eller ens varit på en begravning.
• Döden väcker mycket hos oss människor. På ett psykologiskt plan reagerar vi alla olika och de praktiska förutsättningarna ser olika ut beroende på vem som dör och vilka som är närstående.
• Om vi inte pratar om livets sista tid och var och hur vi vill dö, så riskerar vi att få genomgå vård och behandlingsinsatser som vi kanske helst hade sluppit.
• Finns det risk för oklarheter eller missförstånd så är det bra att skriva testamente i tid.