Utvecklingen av äldreomsorgen

Före 1992, då ädelreformen genomfördes, bodde många äldre under flera år på långvårdsavdelningar. Inte sällan bodde de personerna på fyrbäddsrum. I demensvården som bedrevs av psykiatrin såg det ofta ännu värre ut. På Ulleråkers sjukhus kunde fler än 20 personer bo i samma rum enbart avskilda med skärmväggar. Ofta tog det inte så många månader innan personen som skrevs in med demenssjukdom var helt sängliggande med kontrakturer (felställningar) i lederna. Inte sällan var det rutiner som styrde mer än den enskildes behov. Det var duschdagar och lavemangsdagar. Tider för att gå till sängs styrdes mer av personalens rutiner än den enskildes behov.  

Ålderdomshemmen hade sin grund i de gamla fattighusen och had ofta bättre boendestandard, men tillgången till medicinsk kompetens var begränsad. Med Ädelreformen fick kommunerna ansvar för att ingen äldre människa skulle behöva bo på sjukhus. Alla skulle erbjudas en fullvärdig bostad och ha rätt till ett eget rum. Hjälpen och insatserna utgick mer från behoven hos var och en. Den äldre var inte längre en patient som måste foga sig i sjukhusets rutiner. Med stöd av socialtjänstlagen så fick människan som var i behov av stöd, rättigheter. Då var detta ett helt nytt sätt att se på den åldrande människan.

Många kommuner kommunaliserade också hemsjukvården då. I dag har de flesta kommuner ansvar för hemsjukvården. Det är endast i Stockholms län där hemsjukvården fortfarande sköts av regionen. En bärande tanke var att såväl sociala som medicinska behov skulle tillgodoses på ett sammanhållet sätt. Behoven hos de äldre har förändrats över tiden. Medellivslängden ökar och det är hälsosamma år som läggs till livet. Den medicinsktekniska utvecklingen innebär att det går att leva ett självständigt liv trots sjukdomar. Behovet av vård och omsorg har flyttats uppåt i åldrarna. Många kommuner har också trygghetsbostäder där det går att få ett bra stöd dygnet runt utan att behöva flytta in på ett särskilt boende.  

Även äldreomsorgen påverkas av digitaliseringen. Trygghetslarm har funnits under många år. Nu kommer digitala låslösningar som gör att hemtjänsten kan låsa upp dörren med mobiltelefonen. I stället för att ge ett störande tillsynsbesök så kan många kommuner erbjuda tryggheten att titta till via webbkamera. Det finns även läkemedelsrobotar och maskiner som kan mata en person. Dessa har inte fått någon större spridning i vården än. När det gäller dokumentationen har den förbättrats och säkrats upp med datajournal och digital signering. Det finns också en möjlighet att dela väsentlig information mellan vårdgivare i NPÖ (Nationell patientöversikt). GPS-larm för personer med demenssjukdom är ett annat hjälpmedel som används i allt högre utsträckning.  

Genom att allt fler bostäder blir tillgängliga för människor med funktionsnedsättning så kan äldre bo kvar i sina bostäder. Tillgången på hjälpmedel har också ökat. Istället för att den äldre ska flytta så ger hemtjänst och hemsjukvård motsvarande insatser i hemmet. För många är det en stor fördel att få bo kvar i sin invanda miljö.  

Utvecklingstrender inom äldreomsorgen

En trend har varit att ge den enskilde mer makt över vård och behandling. Möjligheten att välja vårdboende har införts i stora delar av landet och i många kommuner finns också privata utförare av vården. Det här har också sporrat vården, såväl den kommunala som privata till att bli bättre. Olika utförare lär av varandra. Närstående har fått ökade möjligheter till insyn och påverkan. Det som nu kommer med Nära vård är en ambition att flytta ut kompetens och resurser från sjukhusen så att än mer vård ska kunna skötas i hemmiljö.  

Allteftersom har vården förbättrats. Trycksår och kateteranvändning har minskat kraftigt. Arbetet med att förebygga fallskador blir allt effektivare. Ett arbete för bättre munhälsa har påbörjats och börjar ge effekter. Åtgärder mot undernäring sätts in tidigare. Tiden för sårläkning har mer än halverats på tio år till följd av förbättrad kunskap om sårvård och bättre material. Bättre sårvård innebär också färre amputationer och ökade möjligheter till ett fortsatt aktivt liv för den enskilde.

Allt mer resurser läggs på hälsobefrämjande arbete med fysisk aktivitet, bättre kost samt stimulans för de boende att vara fortsatt socialt och kulturellt aktiva. Samtidigt minskar antalet platser på äldreboenden samtidigt som alltfler blir allt äldre. Många upplever att de som flyttar in på äldreboenden är sjukare och mer omsorgskrävande än tidigare. Vården i livets slutskede har också förbättrats och alltfler får dö där de önskar och med en väl avvägd medicinering som lindrar smärta och annat lidande i livets sista tid.  

Möjligheten att leva ett tryggt och självständigt liv vid funktionsnedsättning har förbättrats tack vare bättre möjligheter till kompensation. Ett exempel är gps-larm som möjliggör utevistelse för personer med demenssjukdom.Utvecklingen av en kunskapsbaserad vård och omsorg om äldre, bland annat genom registrering och användning av data från nationella kvalitetsregister som Senior Alert och ”Svenska Palliativregistret”, är idag självklarheter, jämfört med för 25 år sedan. Detta arbetssätt driver på för en ökad kvalitet i äldreomsorgen.

Det finns fortsatta utmaningar för äldreomsorgen. Om alltmer avancerad vård flyttas ut i hemmet och på äldreboenden så behöver läkare finnas tillgängliga dygnet runt. Detta för att undvika onödiga inläggningar på sjukhuset. Många av de inläggningar som sker idag beror på fallskador. Arbetet med att minska fallolyckor och frakturer måste fortsätta. Här talar statistiken sitt tydliga språk. På kommunnivå är skillnaderna stora och antalet varierar mellan 33 och 83 fallskador per 1 000 invånare 80 år och äldre.  

Likaså behöver utredning av och förebyggande insatser mot urininkontinens stärkas. Förebyggande arbete när det gäller alkoholmissbruk och våld i nära relationer är också viktiga. Ensamhet är ett annat stort problem för många.  

Många besök på våra akutmottagningar är relaterade till att äldre människor är undernärda. Detta kan också förebyggas med mer aktiva insatser. Den mer avancerade vården medför också att det finns fler aktörer som stödjer den äldre. Behovet av samordnad individuell planering ökar därför. Allra tydligast syns dessa behov i hemsjukvården.  

Ledarskap och kompetens inom äldreomsorgen

Idag har chefer i äldreomsorgen ofta många underställda. De har också en viktig uppgift att ha nära kontakt med de boende och närstående. Med en sådan organisation blir det svårt att se och finnas till för alla medarbetare. I ledarskap ligger att stödja sina medarbetare att öka kompetensen och utvecklas i yrkesrollen. Ledarskapet behöver stärkas i många organisationer.  

Tillgången på dietister, logopeder och farmaceuter behöver stärkas. Omvårdnadspersonalens kompetens inom rehabilitering, demensvård, kvalitetsutveckling och psykisk ohälsa behöver stärkas. Likaså skulle äldreboenden behöva ha fler sjuksköterskor med specialistutbildning. Sannolikt behövs också specialistutbildning för fysioterapeuter och arbetsterapeuter.  

Undersköterska har blivit en skyddad yrkestitel och får enbart användas av den som genomgått en godkänd utbildning.

Reflektionsfrågor - utvecklingen av äldreomsorgen
Undersköterska och vårdbiträde:
- Vad har du för tankar kring hur äldreomsorgen utvecklats?
- Hur tror du ditt arbete kommer utvecklas under de kommande årtiondena?  

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
- Hur arbetar ni för att boendet ska möta framtiden på bästa sätt?
- Kan ni se att den utveckling som beskrivs också gäller er enhet?
- Var har ni era styrkor och svagheter?  

Boende och närstående:
- Ser du några styrkor eller svagheter som utmärker just ert äldreboende?  

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Bättre vård varje dag