Förvirringstillstånd - vad är komfusion?

De boende kan bli förvirrade av många olika skäl och det behöver inte alltid vara demens. Förvirringstillstånd (konfusion) av mer tillfällig natur har ofta sin grund i någon annan sjukdom som kan vara allvarlig. Inte sällan går det fort från att vara klar och redig till att bli förvirrad. Dessa är inte ovanliga i samband med inflyttning och annat som stressar en människa. Även för den som redan har en demenssjukdom men som för stunden ter sig mer förvirrad kan andra orsaker kan ligga bakom konfusionstillståndet än själva demenssjukdomen.

Tecken på konfusion kan vara att den boende vänder på dygnet, förlorar uppfattning om tid och rum och har svårt att förstå sådant som den boende normalt förstår. Andra förändringar kan vara svårigheter att minnas, prata redigt och tänka klart. Beteendet kan förändras, rastlöshet är vanligt liksom koncentrations-svårigheter. Tillståndet påverkar känslor och vakenhetsgrad och kan variera under dagen. Det förekommer att den boende ser och hör saker som inte är verkliga. Konfusionstillstånd är tillfälliga och ger oftast inga besvär efteråt.

Orsaker till konfusion kan vara infektion, smärta, hjärtinfarkt, cirkulationsstörning, blodpropp i hjärnan eller andra skallskador. Förstoppning, urinvägsbesvär, bristsjukdomar, lever-och njursvikt är andra orsaker som alla kan leda till förvirringstillstånd. Läkemedel som lugnande och antipsykotiska läkemedel kan orsaka förvirring. Det är viktigt att söka orsaken till konfusionstillstånd så att inte de äldre och deras närstående utsätts för onödigt lidande. Förvirringstillståndet ska därför utredas.

Det är viktigt inför ett beslut om att flytta till äldreboende. Det har hänt att människor flyttat till äldreboende med misstanke om demenssjukdom. Väl där med bra föda och ordentlig läkemedelsgenomgång så piggnar de till och är inte alls i behov av äldreboendets omvårdnadsnivå. Har man då gjort sig av med sitt ordinarie boende är det inte så lätt att backa bandet. Det måste finnas en ordentlig demensutredning innan inflyttning på demensboende.

Förvirrad - symtom

Desorientering: Personen kan vara förvirrad om tid, plats eller person. De kan inte veta var de är eller vad som händer omkring dem.
Minnesproblem: Glömska och svårigheter att komma ihåg saker är vanliga. Det kan vara svårt att minnas viktiga händelser, namn eller instruktioner.
Nedsatt uppmärksamhet: Personens förmåga att fokusera och behålla uppmärksamheten kan vara nedsatt. De kan vara lätt distraherade eller ha svårt att koncentrera sig.
Förvirrade tankar: Tankar och idéer kan vara osammanhängande och svåra att följa. Personen kan ha svårt att uttrycka sig klart.
Oro och ångest: Förvirring kan ofta vara ångestdriven, och personen kan känna sig rädd eller orolig på grund av sina förvirrade tankar.
Svårigheter att fatta beslut: Att fatta beslut kan vara en utmaning, och personen kan vara tveksam och osäker.
Personlighetsförändringar: Ibland kan förvirring leda till förändringar i personlighet och beteende. Personer kan bli mer irritabla, arga eller aggressiva.
Ändrade sömnvanor: Sömnproblem, såsom sömnlöshet eller ökad sömnighet, är vanliga vid förvirring.

Det är viktigt att notera att förvirring kan vara ett symtom på olika underliggande medicinska tillstånd, inklusive infektioner, hjärnskador, demenssjukdomar eller läkemedelsbiverkningar. Om någon uppvisar symtom på förvirring är det viktigt att söka medicinsk bedömning för att fastställa orsaken och föreskriva lämplig behandling. Tidig upptäckt och korrekt hantering av förvirring är avgörande för en persons välbefinnande.

Informera alltid sjuksköterskan som bedömer om läkare ska kontaktas. Läkemedel mot hallucinationer kan ordineras om symtomen är besvärliga. Kontrollera att syn och hörselhjälpmedel fungerar väl. Aktiviteter, sociala kontakter och god nattsömn bidrar till att minska risken för konfusionstillstånd.

Demenssjukdom

De som boende har ofta en demenssjukdom som påverkar deras liv. Med kunskap om demenssjukdomen går det att skapa en bra vardag och minska risken för oro och ångest. Sjukdomsutveckling och symtom är relaterade till vilken typ av demens den boende har. Med kunskap, bemötande och anpassade aktiviteter.

Vid misstanke om demenssjukdom görs en basal demensutredning. Den bygger på sjukdomshistoria, nuvarande situation, funktions-och aktivitetsförmåga, samtal med närstående, test av tankeförmåga och provtagning. Vid behov genomförs en datortomografi av hjärnan. Undersökningen görs för att utesluta andra sjukdomstillstånd som kan orsaka kognitiv svikt.

Om det fortfarande inte går att fastställa diagnos görs ytterligare utredning i form av neuropsykologiska test, magnetröntgen, lumbalpunktion och eventuellt en funktionell hjärnavbildning med SPECT.

Alzheimers sjukdom, frontallobsdemens, Lewibody demens och Parkinssons sjukdom med demens beror på att hjärnceller förtvinar och dör. Vid Alzheimer är hjäss- och tinninglober angripna, vid frontallobsdemens är pann-och tinninglober påverkade, vid Lewi Body demens och Parkinssons sjukdom med demens är det den vita substansen i hjärnan som förtvinar. Dessa sjukdomar har oftast ett smygande förlopp. Vaskulära sjukdomar i hjärnan har däremot oftast ett snabbt förlopp. Blodproppar och strypt syretillförsel i hjärnan kommer plötsligt ofta efter en stroke.  

Demens orsakad av exempelvis Syfilis, HIV, alkoholmissbruk och demens orsakad av lösningsmedel kallas för sekundära demenssjukdomar. Det är sjukdomar som kan men inte alltid övergår till ett demenstillstånd.

Därutöver kan blanddemens ses hos en del. Demenssjukdomar orsakar ett stort lidande för den enskilde och dennes närstående, men är också förenat med stora samhällskostnader. En tidig utredning är viktig för att snabbt kunna sätta in åtgärder.  

Olika demenssjukdomar kräver olika förhållningssätt. Det kan påverka både den boende i sociala kontakter på enheten, närstående och medarbetare. Orsaker till beteendemässiga och psykiska symtom utreds. Alla demensboenden ska ha medarbetare som är utbildade för att hantera BPSD-symtom. Handledning från exempelvis ett BPSD-team kan ge perspektiv för hur medarbetare kan bemöta den boende för att omsorgen ska bli bättre.

Meningsfulla dagliga aktiviteter och individuell fysisk träning i form med exempelvis vikter, gång-balans- och rörelseträning förbättrar vardagen för personer med demenssjukdom. Om en person trots åtgärder behandlas med ångestdämpande eller antipsykotiska läkemedel ska behandlingstiden vara kort. Effekt och biverkningar utvärderas inom ett par veckor.

All vård, omvårdnad och omsorg för personer med demenssjukdom bygger på ett personcentrerat förhållningssätt och att arbetet runt personer med demenssjukdom bedrivs tvärprofessionellt. Med personcentrerad omvårdnad menas att personen och inte sjukdomen som sätts i fokus. Personcentrerad omvårdnad förväntas leda till en minskning av antipsykosläkemedel.

Det händer mycket inom demensområdet exempelvis vad vi kan göra för att bromsa förloppet. Om några år kan det finnas en demensrobot som kan ställa säker diagnos tidigt. Det finns bra utbildning när det gäller demens. Ett exempel är Demens ABC som tillhandahålls av Demenscentrum.

BPSD

BPSD-registret kan ge stöd när en boende med demenssjukdom får symtom som kan vara svårhanterade i verksamheten. Det finns checklista, utbildningar, skattningar och förslag på åtgärder för att minska de problem som kan uppstå. Metoden kan stödja i att ta fram bemötandeplaner och andra förslag på behandlingsinsatser.

BPSD-registret är ett kvalitetsregister som utformats för att hitta bakomliggande orsaker till orostillstånd. Registret innehåller förslag på åtgärder för att minska symtomen. Utredning och kartläggning kan visa hur och när över dygnet symtomen visar sig och i vilka situationer de uppstår. Lämpliga åtgärder vidtas som sedan utvärderas.

Man räknar med att cirka 90% av alla med demenssjukdom någon gång drabbas av BPSD-symtom i form av oro, aggressivitet, hallucinationer, sömnstörningar och vanföreställningar. Syftet med BPDS-registret har varit att utreda allvarlighetsgraden och frekvensen av BPSD-symtom hos den enskilde individen. Bakomliggande orsaker till symtom kan exempelvis vara smärta, den omgivande miljön eller personalens bemötande. Personalen arbetar i team för att söka möjliga orsaker till beteendestörningen.
Utbildningar i BPSD har gjort att demensvården förändrats under senare år.

Åtgärder för att motverka BPSD-symtom kan exempelvis vara utevistelse, aktiviteter, musik, massage eller gymnastik. Vidtagna åtgärder ska utvärderas. Symtom på BPSD graderas och om åtgärderna varit effektiva syns det vid den uppföljande registreringen.
BPSD-registreringen har lett till en utveckling av den personcentrerade omvårdnaden och att de nationella riktlinjerna för demenssjukdom och teamarbetet har utvecklats och används   inom demensvården. BPSD-registreringen har vidare lett till verksamhetsutveckling och kvalitetssäkring genom att uppföljningar görs.

Närståendestöd kan exempelvis ges genom deltagande i utbildningsprogram, psykosociala stödprogram och möjlighet till avlösning. Miljön på boendet ska vara trygg, hemlik och utformad så att den boende får en meningsfull vardag. Många verksamheter har idag någon eller några medarbetare som är utbildade Silviasystrar med fördjupade kunskaper i bemötande och omsorg om människor med demenssjukdom.

Halucinationer hos äldre

Hallucinationer hos äldre behöver inte bero på psykossjukdom, depression eller ångest. Det kan finnas helt andra bakomliggande orsaker som behöver utredas.
- Demens: Hallucinationer kan vara ett symptom på olika former av demens, såsom Alzheimers sjukdom eller Lewykroppsdemens.
- Medicinering: Vissa läkemedel som används av äldre människor kan orsaka hallucinationer som en biverkning. Det kan vara läkemedel som används för att behandla Parkinsons sjukdom, epilepsi eller psykiatriska tillstånd.
- Sömnstörningar: Sömnbrist eller oregelbundna sömnmönster kan öka risken för hallucinationer hos äldre.
- Annat såsom infektioner, hjärntumörer, abstinens och nedsatt syn eller hörsel kan också bidra till halucinationer.

Hallucinationer hos äldre alltid bör tas på allvar. En medicinsk undersökning bör göras för att fastställa orsaken till hallucinationerna och för att utesluta allvarliga medicinska tillstånd.

Synhallucinationer hos äldre

Synhallucinationer, eller det att se saker som egentligen inte finns, är ett fenomen som kan drabba människor i alla åldrar, inklusive äldre individer. Dessa illusioner kan vara särskilt påverkande hos äldre personer på grund av deras sårbarhet och ökande risk för olika hälsoproblem.

Vad är synhallucinationer?
Synhallucinationer innebär att en person upplever synintryck som inte existerar i verkligheten. De kan även handla om att se färger, mönster, former, människor eller objekt som inte är närvarande. Synhallucinationer kan vara komplexa och levande eller enkla och abstrakta.

Förekomst hos äldre
Synhallucinationer hos äldre är inte ovanliga, men de kan vara underdiagnostiserade eftersom äldre personer kanske inte alltid rapporterar sådana upplevelser. Förekomsten ökar med stigande ålder och är mer vanligt förekommande hos personer med demenssjukdomar som till exempel Alzheimers sjukdom. De kan också förekomma hos äldre med synnedsättning eller synproblem.

Möjliga orsaker till synhallucinationer hos äldre
Demenssjukdomar kanbidra till skador på hjärnans synsystem eller av förändringar i hjärnans kemi. Äldre personer med synnedsättning, som grå starr eller makuladegeneration, kan uppleva synhallucinationer. Denna form av hallucination kallas ibland Charles Bonnet-syndromet. Bristande sömnkvalitet eller sömnstörningar kan öka risken för hallucinationer, inklusive synhallucinationer. Vissa mediciner som används för att behandla åldersrelaterade sjukdomar kan orsaka hallucinationer som en biverkan. Äldre personer som känner sig ensamma eller socialt isolerade kan vara mer benägna att uppleva synhallucinationer. Infektioner exempelvis urinvägsinfektion, förgiftningstillstånd, tumörer och alkoholabstinens kan också orsaka synhallucinationer

Hantering av synhallucinationer hos äldre
Ofta måste man hitta en individuell behandling. Börja alltid med att konsultera läkare för att utesluta olika bakomliggande medicinska orsaker. En noggrann läkemedelsgenomgång bör göras för att utesluta att det är läkemedelsbiverkningar som orsakar synhallucinationer. Dosjustering eller byte av läkemedel kan då hjälpa. Om det finns tecken på ensamhetsproblematik kan socialt stöd bidra till att minska problemet. En analys av sömnen kan ge uppslag till hur sömnkvaliteten kan förbättras.

För äldre med synproblem kan en ögonläkare hjälpa till att hantera synhallucinationer genom att rätta till synfel eller förskriva synhjälpmedel. För den som inte har kognitiv svikt kan KBT bidra till att hjälpa personen att hantera sina synhallucinationer.

Reflektion - minnessvikt
Undersköterska:
• Vad gör du om en av era boende förändras och blir förvirrad?
• Har du genomgått demenscentrums demensutbildning?
• Vad upplever du som svårast i omsorgen om människor med demenssjukdomar?
• Hur arbetar ni för att hitta arbetssätt som hjälper den boende på bästa sätt?
• Har ni bra kompetens för vård av människor med demens?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
• Har det hänt att ni fått in personer på demensenhet som inte är utredda ordentligt?
• Har ni ett bra teamsamarbete runt boende med demenssjukdomar?
• På vilket sätt kan ni utveckla ert arbetssätt under det kommande året?
• Hur arbetar ni med boende som uppvisar BPSD-symtom?

Boende och närstående:
• Har du upplevt att din närstående blivit förvirrad under en kortare period?  
• Har medarbetarna ett bra förhållningssätt till boende med demenssjukdom?
• Har du hört talas om BPSD tidigare?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Kvalitet i äldreomsorgen